”jag tror vi åkte förbi det, kör tillbaka” sa jag till Alex när vi var påväg till visning av lilla gubbetorp som det faktiskt heter. Vi möttes av ett litet torp med små tillhörande uthus. Jag hade ett typiskt 1800tals-torp i huvudet men det här var annorlunda. Nyare. Renoverat någon gång på den tiden när det var modernt med plastmatta. Trädgården var däremot fantastisk, typisk mormorsträdgård med perenner överallt, äppelträd, bärbuskar, rosor, fläderträd och syréner. Här hade någon överröst sin kärlek för blomster och planterat helt rätt för ett torp. På baksidan möttes vi av den mest fantastiska utsikten mot östgötaslätten. Vi såg så långt ögat kan nå och det var sån häftig känsla minns jag. Här på baksidan stod en pampig Syrén som tog undan ur mig. Att det dessutom var nära till stranden härifrån visste vi redan. 1 år tidigare hittade vi nämligen en sån magisk badplats här och det var då vi blev totalt förälskade i Vadstena och Vättern. Läget var fantastiskt, torpet kan vi ändra på sa Alex.Vi vann budgivningen dagen efter och jag minns att vi grät, kramades i soffan hemma i stan, i vår dåvarande lägenhet som låg precis bredvid spårvagnsspåren. Inte visste jag då, att ett rött litet torp skulle förändra hela vårt liv. Till det bättre. Att vi skulle hitta oss själva genom gubbetorp och… läka. Sen började en lång renoveringsresa som vi skapat själva och håller på med än idag. För att få fram den typiska 1800tals känslan som jag hade i huvudet från början, ni vet. Vi har funnit en gammal ljuvligt grön dörr i väggen, vackra trägolv och schackrutigt kakel. Det har varit sån jäkla rolig resa där Alex fått utlopp för sitt hobbysnickeri och jag för min kreativa sida och kärlek för inredning.Men mer om det i ett annat inlägg kära ni! KRAM, så länge
