I söndags körde vi mot torpet, solen lyste över slätten och vindkraften snurrade sakta, sakta. Nästan ingen vind idag, underbart. Jag hoppar alltid ur bilen först och öppnar grindarna åt Alex som kör in bilen. Det är något som händer i mig varje gång vi kommer fram till gubbetorp. Denna gång kändes det extra mycket. Säkerligen för att det var så många veckor sen sist. Lugnet omfamnar en som en varm kram och doften är bara en trygg doft av natur, landskap, landet. Vet inget bättre. Det är lika spännande varje gång vi vrider om nyckeln, vi börjar alltid med att gå ett varv. Titta efter möss eller liknande. Sen vi började ordna med fasaden blir vi alltid lika snopna varje gång - inga spår av möss! Jackpot. Hur torpet kan kännas så hemtrevligt efter veckor borta är något förunderligt. Alex startar alltid en brasa, vårt varv går ganska snabbt eftersom vårt torp är ett litet rött hus på ynka 50KVM. Doften av brasa, oj vad det är det bästa jag vet. När den sen värmer upp torpet gör det att man känner sig alldeles lycklig, varm och trygg. Just det! Påvägen till torpet körde vi förbi vår lokala loppis. Jag var ute efter julpynt till torpet, speciellt julbelysning och jackpot på den. För 65kr fick jag en gedigen adventsljusstake och en julstjärna. Blev så glad, tyckte verkligen den passade in på torpet och målningen var ju bara så charmig. Vi har satt den på timer så nu lyser den upp mörkret för förbipasserande. Önskade så att jag kunde se hur det såg ut i mörkret. Tanken gör mig glad iallafall. Lite smått diverse julpynt har fått tagit plats. Ljusstaken i tenn som jag fick av Alex i 30-årspresent fick sig en röd rosett. Återanvände våra små dörrkransar som jag köpte förra året till vår torpdörr. Plockade lite diverse skogsris och band snören runt med det jag hade. Ska sägas att jag var kissnödig när jag band så därav inget perfekt resultat. Slarvigt är väl charmigt ändå. Eller vad säger ni? Sen grillade vi korv och drack varm choklad i solen på baksidan. Vi satt invirade i filtar och pratade om livet. Min Alex. Tänk vad mycket fint vi får vara med om. När vi körde hem tillbaka mot stan så var det sån vacker himmel, måne och solnedgång. Vi lyssnade på musik vi älskar och jag tittade upp mot himmelen gång på gång. Kände bara sån eufori och tacksamhet. Tack livet.
